Momsregler för elbilsladdning.
Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har i ett nytt avgörande den 10 februari 2025 klargjort att leverans av el och tillgång till laddnätverk ska betraktas som två separata tillhandahållanden vid mervärdesbeskattningen.
Bakgrund
Digital Charging Solutions GmbH (DCS), ett tyskt bolag utan fast etablering i Sverige, erbjuder svenska elbilsägare tillgång till ett nätverk av laddstationer. DCS tillhandahåller både information om stationernas priser och tillgänglighet och verktyg för att planera resor och navigera till stationerna. Själva laddstationerna ägs och drivs av andra operatörer, med vilka DCS har avtal.
Användarna får ett kort eller en app för autentisering vid laddning. Operatörerna fakturerar DCS för den el som förbrukas, och DCS fakturerar i sin tur användarna månadsvis. Utöver elpriset tar DCS ut en fast abonnemangsavgift för tillgången till nätverket.
Skatterättsnämndens och Skatteverkets linje
Skatterättsnämnden och Skatteverket ansåg att det handlar om ett sammansatt tillhandahållande där elförsäljningen är den huvudsakliga och dominerande delen. Det skulle innebära att hela tillhandahållandet ses som en elleverans vid bedömningen av var moms ska redovisas.
EU-domstolen kopplas in
HFD vände sig till EU-domstolen för att få klarhet i hur transaktionen ska klassificeras enligt mervärdesskattedirektivet. EU-domstolen slog i sitt avgörande (C-60/23) fast att:
- Laddning av elfordon är en leverans av el och därmed en leverans av vara.
- Bolaget agerar som mellanhand i en kedjetransaktion och köper el från operatören i eget namn men för användarens räkning.
EU-domstolens tydliga besked: Två separata tillhandahållanden
En viktig del i EU-domstolens avgörande rör frågan om DCS tillhandahåller en samlad tjänst eller två separata tjänster. Domstolen slog fast att de båda delarna – elförsäljning och tillgång till nätverket – ska ses som separata tillhandahållanden.
Motiveringen är att abonnemangsavgiften debiteras separat och ska betalas även de månader då ingen elförbrukning sker. Det finns därför ingen ekonomisk eller funktionell koppling som motiverar att de två delarna behandlas som en sammanhållen tjänst. En sammanslagning skulle, enligt domstolen, strida mot den ekonomiska verkligheten.
HFD:s slutsats och återförvisning
Med EU-domstolens avgörande i ryggen fastslog Högsta förvaltningsdomstolen att Digital Charging Solutions GmbH:s verksamhet i Sverige består av två separata tillhandahållanden:
- En leverans av el (vara).
- En tjänst som ger tillgång till laddnätverket.
Däremot har Skatterättsnämnden ännu inte tagit ställning till var dessa transaktioner ska anses vara gjorda – inom eller utom landet. HFD återförvisar därför målet till Skatterättsnämnden för fortsatt prövning i den delen.
Betydelse för branschen
Domen skapar viktig vägledning för elbilssektorn, särskilt för företag som erbjuder laddningstjänster över nationsgränser. Den klargör att när ett företag tillämpar en affärsmodell där abonnemangsavgifter och elförbrukning debiteras var för sig, kan detta medföra att varje del ska hanteras separat ur momssynpunkt, med potentiellt olika skatteregler och bedömningar för tjänster respektive varor.
Domen understryker också vikten av att korrekt klassificera transaktioner i en snabbt växande och regleringstung marknad där digitala tjänster och fysiska varor smälter samman.
Slutsats
HFD:s dom visar hur central klassificeringen av en transaktions är för mervärdesskatten. När digitala plattformar och fysiska leveranser kombineras krävs en noggrann analys för att avgöra om transaktioner ska ses som en eller flera tjänster. För företag inom elbilsladdning och andra abonnemangstjänster är detta en påminnelse om vikten av tydlig avtalshantering och noggrann momshantering.
