Fördelning av ingående moms mellan bostäder och lokaler

En bostadsrättsförening hyrde ut både bostäder och lokaler i samma fastighet. Bostäder omfattades inte av moms, medan uthyrning av lokaler kunde vara momspliktig om föreningen hade valt att bli frivilligt skattskyldig. Föreningen bedrev därmed en blandad verksamhet, där en del av intäkterna var momspliktiga och en del var momsbefriade.

I samband med renovering och underhåll av fastigheten hade föreningen haft utgifter som omfattades av moms. Eftersom dessa utgifter rörde hela fastigheten – både de momspliktiga lokalerna och de momsbefriade bostäderna – uppstod frågan hur momsen på dessa kostnader skulle fördelas.

Föreningen ville använda den omsättningsbaserade pro-rata-metoden, som föreskrivs i EU:s momsdirektiv. Metoden innebär att avdragsrätten för ingående moms beräknas utifrån förhållandet mellan momspliktig och momsbefriad omsättning. Exempelvis, om 30 % av föreningens omsättning kom från momspliktig lokaluthyrning och 70 % från momsbefriad bostadsuthyrning, kunde föreningen dra av 30 % av den ingående momsen på gemensamma kostnader.

Frågan som uppstod var om föreningen fick använda pro-rata-metoden trots att svenska regler inte tydligt föreskrev den i detta sammanhang.

Skatterättsnämndens bedömning – omsättningsbaserad metod kunde användas

Skatterättsnämnden konstaterade att svensk lag inte anger någon specifik metod för uppdelning av ingående moms i situationer där en verksamhet omfattar både momspliktig och momsbefriad uthyrning. Eftersom det saknades en tydlig nationell metod ansåg nämnden att föreningen kunde tillämpa pro-rata-metoden direkt med stöd av EU:s momsdirektiv.

Denna metod innebar att momsen på gemensamma kostnader skulle fördelas baserat på omsättningen från momspliktiga respektive momsbefriade delar av verksamheten. Genom att använda denna metod skulle föreningen få dra av en del av momsen på de gemensamma kostnaderna i proportion till den momspliktiga omsättningen.

Nämnden ansåg att föreningen därmed hade rätt att använda EU:s metod, vilket kunde innebära en större avdragsrätt än vad som annars hade varit fallet.

Skatteverkets invändning – svenska regler gällde

Skatteverket höll inte med Skatterättsnämndens bedömning. Enligt verket fanns det redan en etablerad praxis i Sverige för hur moms skulle delas upp i fall där en verksamhet omfattade både momspliktiga och momsbefriade delar.

Skatteverket menade att Sverige hade rätt att begränsa avdragsrätten genom nationell lagstiftning och att den svenska modellen skulle tillämpas i detta fall. De ansåg att bostadsrättsföreningen inte kunde använda pro-rata-metoden utan måste följa den svenska modellen för att räkna ut sin avdragsrätt.

Skatteverket betonade också att svensk lag redan innehåller regler som begränsar avdragsrätten för moms på kostnader som avser stadigvarande bostäder och att dessa regler borde gälla även i detta sammanhang.

Eftersom Skatteverket inte accepterade Skatterättsnämndens beslut, överklagade de det till Högsta förvaltningsdomstolen.

Varför var detta viktigt?
Om domstolen beslutar att bostadsrättsföreningen får använda pro-rata-metoden kan det innebära att många andra företag och föreningar med både momspliktig och momsbefriad verksamhet får rätt att använda samma metod. Det kan leda till att fler verksamheter får dra av mer moms på sina inköp än vad som tidigare varit möjligt.

Om domstolen istället ger Skatteverket rätt, innebär det att den nuvarande svenska modellen fortsätter att gälla. Fastighetsägare och bostadsrättsföreningar kommer då fortsatt att vara begränsade i hur de kan fördela sin moms och sannolikt ha en mindre avdragsrätt.

Konsekvenser för bostadsrättsföreningar och fastighetsägare

Beroende på hur domstolen dömer kan detta få stor betydelse för fastighetsägare och bostadsrättsföreningar:

• Om Skatterättsnämndens tolkning gäller – fler föreningar och fastighetsägare kan använda pro-rata-metoden för att fördela momsen, vilket kan innebära att de får dra av en större del av den moms de betalar på inköp och investeringar.
• Om Skatteverkets tolkning gäller – dagens regler fortsätter att gälla, vilket innebär att bostadsrättsföreningar och andra fastighetsägare får fortsätta att använda den traditionella svenska metoden för att räkna ut avdragsrätten.

För fastighetsägare och bostadsrättsföreningar är detta en viktig fråga att följa, eftersom det kan påverka vilka avdrag de kan göra och i förlängningen deras kostnader. Ett avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen kan ge klarhet i hur reglerna ska tillämpas i framtiden.