Skatteverket har publicerat ett uppdaterat ställningstagande om hur tjänster som tillhandahålls mellan ett företags fasta etableringsställe i Sverige och en utländsk mervärdesskattegrupp ska bedömas i Sverige. Kärnfrågan är om det svenska etableringsstället ska anses vara självständigt i förhållande till den utländska gruppen – och därmed om det över huvud taget kan uppstå en beskattningsbar transaktion.
Ställningstagandet innebär ingen materiell ändring jämfört med tidigare rättsläge. Däremot tydliggör det metodiken mot bakgrund av den nya mervärdesskattelagen och senare praxis från EU-domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen.
För koncerner med gränsöverskridande strukturer är detta inte en teknisk detalj. Om en intern kostnadsallokering klassificeras som en beskattningsbar tjänst kan det leda till omvänd skattskyldighet i Sverige, påverkan på avdragsrätten och i vissa fall betydande momskostnader.
Bakgrund – momsgrupper och fasta etableringsställen
EU:s medlemsstater får behandla flera närstående beskattningsbara personer som en enda beskattningsbar person genom att införa regler om mervärdesskattegrupper. Sverige har gjort det, men med en tydlig geografisk avgränsning: endast beskattningsbara personers fasta etableringsställen i Sverige får ingå i en svensk momsgrupp.
Det innebär att ett svenskt fast etableringsställe som tillhör ett utländskt bolag i vissa situationer kan behandlas som en egen beskattningsbar person i förhållande till en svensk momsgrupp. Den principen är väl etablerad genom praxis, inte minst genom EU-domstolens dom i Skandia America och senare svenska avgöranden.
Den fråga som nu behandlas är den omvända: vad gäller när ett svenskt fast etableringsställe tillhör ett företag som är medlem i en utländsk momsgrupp?
Den centrala frågan: finns två beskattningsbara personer?
Utgångspunkten i mervärdesskatten är enkel i teorin: för att en tjänst ska vara beskattningsbar krävs ett rättsförhållande mellan två självständiga beskattningsbara personer där det sker ett ömsesidigt utbyte av prestationer.
Om huvudkontor och fast etableringsställe ingår i samma beskattningsbara person saknas ett sådant rättsförhållande. Då är transaktionen intern och faller utanför mervärdesskattens tillämpningsområde.
Skatteverket slår fast att bedömningen av om det svenska fasta etableringsstället är självständigt ska göras utifrån reglerna i det land där den utländska momsgruppen är bildad. Det är alltså gruppreglernas konstruktion och rättsverkningar i det andra landet som är avgörande för om etableringsstället ska ses som fristående från den utländska gruppen eller som en del av samma beskattningsbara person.
Detta är en metodfråga. Först avgörs om det finns två beskattningsbara personer. Därefter aktualiseras frågor om beskattningsland, omvänd skattskyldighet och avdragsrätt.
EU-land med geografiskt avgränsade gruppregler
Om den utländska momsgruppen är bildad i ett EU-land som – likt Sverige – har geografiskt avgränsade regler kan det svenska fasta etableringsstället, beroende på hur reglerna är utformade, behandlas som fristående från gruppen.
Om etableringsstället enligt det andra landets regler inte anses ingå i gruppen är det en egen beskattningsbar person i förhållande till gruppen. I en sådan situation kan tjänster mellan gruppen och det svenska etableringsstället utgöra beskattningsbara transaktioner, förutsatt att övriga villkor är uppfyllda.
Det innebär i praktiken att en kostnadsallokering från den utländska momsgruppen till det svenska etableringsstället kan bli en beskattningsbar tjänst. Nästa steg blir då att avgöra var tjänsten anses omsatt och om det svenska etableringsstället är redovisningsskyldigt genom omvänd skattskyldighet.
Skatteverket betonar dock en viktig nyans. Om det andra EU-landet behandlar relationen mellan gruppen och det svenska etableringsstället som intern – det vill säga som en transaktion inom samma beskattningsbara person – anses etableringsstället inte vara självständigt. I den situationen faller transaktionen utanför mervärdesskattelagens tillämpningsområde i Sverige.
Samma koncernstruktur kan alltså få olika momseffekter beroende på hur gruppreglerna är konstruerade och tillämpas i det andra landet.
EU-land utan geografisk avgränsning
I vissa medlemsstater är momsgruppsreglerna inte geografiskt begränsade på samma sätt som i Sverige. I sådana system kan även fasta etableringsställen utanför landet anses ingå i gruppen.
Om det svenska fasta etableringsstället enligt dessa regler anses vara en del av den utländska momsgruppen ingår det i samma beskattningsbara person som gruppen. Transaktioner mellan gruppen och etableringsstället är då interna och faller utanför mervärdesskattens tillämpningsområde.
Här är utgångspunkten alltså den motsatta jämfört med föregående scenario. Skillnaden beror inte på var tjänsten tillhandahålls, utan på hur gruppreglerna är utformade i det land där gruppen är bildad.
Skatteverket anser att bedömningen av om ett fast etableringsställe i Sverige till ett företag som tillhör en utländsk mervärdesskattegrupp är självständigt ska göras utifrån reglerna i det land där den utländska mervärdesskattegruppen är bildad.
Skatteverkets ställningstagande 2026-01-16, dnr 8-4476-2026
Momsgrupper utanför EU
Skatteverket anger att motsvarande analys ska göras även när den utländska gruppen är bildad i ett land utanför EU.
Det avgörande är inte vad gruppen kallas, utan vilka rättsverkningar den har. Om gruppen innebär att medlemmarna behandlas som en enda beskattningsbar person, att interna transaktioner inte beskattas samt att gruppen har gemensam registrering och deklaration, ska samma bedömning göras av det svenska fasta etableringsställets självständighet.
Det innebär att även koncerner med huvudkontor eller gruppstruktur utanför EU måste analysera hur gruppen är konstruerad och vilka momsrättsliga effekter den får.
Förhållandet till praxis
Ställningstagandet vilar tydligt på EU-domstolens praxis.
I FCE Bank fastslogs att transaktioner mellan olika etableringar i ett företag inte är beskattningsbara, eftersom det saknas ett rättsförhållande mellan självständiga parter.
I Skandia America och senare i Danske Bank klargjordes att situationen förändras när en av enheterna ingår i en momsgrupp. Gruppbildningen kan bryta den interna enheten och skapa en beskattningsbar relation mellan gruppen och den andra etableringen.
Det är i detta spänningsfält som Skatteverkets metod ska förstås. Frågan är alltid om gruppbildningen medför att det svenska fasta etableringsstället skiljs från eller inkluderas i den beskattningsbara personen.
Vad innebär ställningstagandet i praktiken?
Det viktigaste budskapet är att interna kostnadsallokeringar mellan huvudkontor, momsgrupp och fasta etableringsställen inte automatiskt kan behandlas som momsmässigt neutrala.
Analysen bör göras i flera steg. Först måste man klarlägga hur momsgruppen i det andra landet är konstruerad och vilka rättsverkningar gruppbildningen har. Därefter måste man bedöma om det svenska fasta etableringsstället enligt dessa regler anses ingå i gruppen eller vara fristående. När denna självständighetsbedömning är gjord kan man ta ställning till om det finns en beskattningsbar tjänst och – i så fall – hur den ska hanteras i Sverige.
För multinationella koncerner innebär detta att momshanteringen inte kan isoleras till en svensk analys. Den måste samordnas med hur gruppreglerna tillämpas i det andra landet annars finns en påtaglig risk att interna flöden behandlas felaktigt.
Kommentar
Frågan handlar i grunden om hur självständigheten mellan svenskt fast etableringsställe och utländsk momsgrupp ska bedömas – och därmed om det över huvud taget finns två beskattningsbara personer. Skatteverket bekräftar att analysen ska ta sin utgångspunkt i den rättsliga konstruktionen av den utländska momsgruppen och dess faktiska rättsverkningar.
För företag med gränsöverskridande handel och utländska momsgrupper är detta en strategisk fråga. Momskonsekvenserna avgörs inte enbart av hur tjänster faktureras, utan av hur momsgruppen är organiserad och hur gruppreglerna är utformade i respektive land. Små skillnader i gruppkonstruktion kan avgöra om en intern kostnadsfördelning utlöser omvänd skattskyldighet i Sverige – eller helt faller utanför mervärdesskattens tillämpningsområde. Självständighetsbedömningen är därför inte en formell klassificering som kan göras i efterhand, utan en strukturell analys som bör göras innan interna flöden etableras.
