Högsta förvaltningsdomstolen har prövat om obligatoriska medlemsinsatser i en ekonomisk förening avser en transaktion som är föremål för mervärdesskatt. Domstolen fann att så inte är fallet. Medlemsinsatsen utgör inte ersättning för ett tillhandahållande av tjänster i mervärdesskattehänseende.
Avgörandet är av betydelse för ekonomiska föreningar och andra associationsformer där verksamhet finansieras genom medlemsinsatser snarare än genom ersättning för individuella tjänster.
Bakgrund
By-Horndal Landsbygdsfiber Ekonomisk förening hade anlagt ett kommunikationsnät för bredband. Utbyggnaden finansierades dels genom statliga bidrag, dels genom medlemsinsatser. Medlemskap i föreningen stod öppet för fastighetsägare inom ett visst geografiskt område.
Enligt föreningens stadgar var varje medlem skyldig att delta i föreningen med en obligatorisk medlemsinsats per ansluten fastighet. Insatsens storlek beslutades av styrelsen och uppgick vid tidpunkten för ansökan till 19 350 kronor per fastighet.
Föreningen ansökte först om förhandsbesked för att få klarhet i om mervärdesskatt skulle redovisas på de medlemsinsatser som nya medlemmar betalade vid inträde i föreningen. Skatterättsnämnden fann att föreningen tillhandahöll kommunikationsnät för bredband mot ersättning i form av medlemsinsats och ansåg att insatsen därför utgjorde en momspliktig omsättning.
Frågan i målet och parternas inställning
Frågan var om en obligatorisk medlemsinsats i en ekonomisk förening avser en transaktion som är föremål för mervärdesskatt, dvs. om insatsen kan anses utgöra ersättning för ett tillhandahållande av tjänster från föreningen till medlemmen.
Föreningen yrkade att Skatterättsnämndens förhandsbesked skulle ändras och gjorde gällande att medlemsinsatsen inte avsåg någon tjänst som skulle beläggas med mervärdesskatt. Skatteverket yrkade att förhandsbeskedet skulle fastställas.
Högsta förvaltningsdomstolens bedömning
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att den insats som medlemmarna betalade var en sådan obligatorisk medlemsinsats som följer av föreningens stadgar och som ger medlemmen en andel motsvarande dennes ekonomiska rättigheter i föreningen.
Domstolen hänvisade till EU-domstolens praxis, särskilt KapHag (C-442/01), där det fastslogs att en kapitalinsats som gav en ny bolagsman rätt att inträda i ett bolag inte utgjorde ersättning för ett tillhandahållande av tjänster. Avgörande var att insatsen inte betalades som motvärde för en identifierbar prestation från bolaget till den som betalade insatsen.
Högsta förvaltningsdomstolen fann att samma synsätt ska tillämpas vid bedömningen av medlemsinsatser i en ekonomisk förening. Att insatsen ger rätt till medlemskap i föreningen innebär inte att det föreligger ett tillhandahållande mot ersättning i mervärdesskattehänseende.
Mot denna bakgrund fann Högsta förvaltningsdomstolen att medlemsinsatsen inte avser en transaktion som är föremål för mervärdesskatt. Domstolen ändrade därmed Skatterättsnämndens förhandsbesked.
EU-domstolen har i rättsfallet KapHag (C-442/01) uttalat att det förhållandet att en ny bolagsman ges tillstånd att mot en kontantinsats inträda i ett bolag, i vilket bolagsmännen är obegränsat ansvariga för bolagets skulder, inte innebär att denne erhåller en tjänst. Det saknar i det sammanhanget betydelse om det är bolaget eller redan befintliga bolagsmän som ska anses låta den nye bolagsmannen inträda i bolaget, då detta hur som helst inte utgör ett tillhandahållande av en tjänst mot vederlag i den mening som avses i mervärdesskattedirektivet (punkt-erna 41–43).
Högsta förvaltningsdomstolen, HFD 2024 Not 9
Vad innebär domen i praktiken?
Avgörandet klargör att obligatoriska medlemsinsatser i en ekonomisk förening som utgångspunkt inte är momspliktiga, eftersom de inte utgör ersättning för tillhandahållande av varor eller tjänster. I praktiken innebär detta att ekonomiska föreningar som finansierar sin verksamhet genom medlemsinsatser inte ska behandla sådana insatser som momspliktig omsättning, även om föreningens verksamhet i sig kan innefatta tillhandahållanden som senare sker mot separat ersättning.
Avgörandet tydliggör samtidigt vikten av att skilja mellan medlemsinsatser som avser kapitaltillskott och avgifter eller ersättningar som tas ut för faktiska tjänster eller nyttjande av anläggningar, vilka kan omfattas av mervärdesskatt.
Domen innebär en tydlig avgränsning mot Skatterättsnämndens mer långtgående syn på vad som kan utgöra ersättning i mervärdesskattehänseende. Domstolen bekräftar att medlemsinsatser i associationsformer ska bedömas utifrån sin civilrättsliga och ekonomiska funktion, snarare än utifrån vilka verksamheter föreningen bedriver. Avgörandet ger därmed välkommen klarhet för ekonomiska föreningar och andra sammanslutningar som finansieras genom insatser från medlemmarna.
