Högsta förvaltningsdomstolen har i HFD 2024 ref. 11 prövat om bidrag som en samfällighetsförening uttaxerar av sina medlemmar avser en transaktion som är föremål för mervärdesskatt. Domstolen fann att så inte är fallet och bekräftade därmed att sådan uttaxering inte utgör ersättning för leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster i mervärdesskattehänseende.
Avgörandet är av betydelse för samfällighetsföreningar där kostnader för drift och underhåll av gemensamhetsanläggningar fördelas mellan delägarfastigheter genom uttaxering enligt andelstal.
Bakgrund
En gemensamhetsanläggning är en anläggning som är gemensam för flera fastigheter och som inrättats för att tillgodose ändamål av stadigvarande betydelse för dem. De deltagande fastigheterna utgör en samfällighet för anläggningens utförande och drift. Kostnaderna fördelas genom andelstal som fastställs vid förrättning enligt anläggningslagen.
Kärrbackstrands Samfällighetsförening förvaltade en gemensamhetsanläggning bestående av vägar med tillhörande väganordningar. Föreningen avsåg att finansiera drift och upprustning genom uttaxering av bidrag från medlemmarna i enlighet med de andelstal som fastställts vid förrättningen.
Skatterättsnämnden fann att föreningen bedrev ekonomisk verksamhet och tillhandahöll tjänster mot ersättning till medlemmarna. Uttaxeringen ansågs därför momspliktig.
Frågan i målet
Frågan var om bidrag som uttaxeras av medlemmarna i en samfällighetsförening avser en transaktion som är föremål för mervärdesskatt, dvs. om bidragen kan ses som ersättning för leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster som föreningen tillhandahåller sina medlemmar.
Föreningen yrkade att Skatterättsnämndens förhandsbesked skulle ändras och begärde även att förhandsavgörande skulle inhämtas från EU-domstolen. Skatteverket ansåg att Skatterättsnämndens förhandsbesked skulle fastställas och hänvisade bl.a. till EU-domstolens praxis, särskilt WEG Tevesstraße (C-449/19).
Högsta förvaltningsdomstolens bedömning
1. Inget behov av förhandsavgörande
HFD konstaterade att EU-domstolens praxis redan ger tillräcklig vägledning för att avgöra målet och avslog därför yrkandet om att inhämta förhandsavgörande.
2. Uttaxering enligt andelstal saknar koppling till individuellt utnyttjande
En grundförutsättning för att mervärdesskatt ska tas ut är att det finns en transaktion mot ersättning. HFD knöt bedömningen till hur uttaxeringen är utformad inom ramen för svensk samfällighetsrätt.
Uttaxeringen avsåg fördelning av kostnader för drift av gemensamhetsanläggningen mellan medlemmarna enligt fastställda andelstal, dvs. efter vad som anses skäligt med hänsyn till den beräknade användningen av anläggningen.
Uttaxeringen grundar sig därmed inte på, och saknar koppling till, att anläggningen utnyttjas av någon enskild medlem i det enskilda fallet. Uttaxeringarna ska därför ses som ett sätt för medlemmarna att uppfylla sin gemensamma skyldighet att finansiera gemensamhetsanläggningen, snarare än som betalning för en tjänst från föreningen till medlemmarna.
3. Tydlig skiljelinje: uttaxering vs avgifter för utnyttjande
Domstolen gjorde en tydlig distinktion mot situationer där kostnader i stället finansieras genom avgifter som tas ut för anläggningens faktiska utnyttjande. Sådana avgifter skiljer sig från uttaxering genom att de inte avser gemensam finansiering, utan behandlas som separata intäkter kopplade till användningen av anläggningen.
Domen markerar därmed en central skiljelinje: uttaxering enligt andelstal, som avser gemensam finansiering, ska hållas isär från avgifter kopplade till faktiskt nyttjande, vilka i större utsträckning kan knytas till en individuell motprestation.
4. EU-praxis ändrar inte bedömningen i detta fall
Skatteverket hänvisade till WEG Tevesstraße, där EU-domstolen bedömde att en leverans av värme från en sammanslutning av bostadsägare till en medlem mot ersättning i princip var momspliktig. HFD noterade dock att EU-domstolens bedömning i det fallet byggde på att varje medlem betalade för sin egen konsumtion enligt individuell mätare. Eftersom uttaxeringen i det aktuella målet inte var kopplad till individuell konsumtion eller enskilt utnyttjande fann HFD att WEG Tevesstraße och övrig EU-praxis inte gav skäl att frångå tidigare svensk rättspraxis.
Sådana uttaxeringar som det är fråga om i målet grundar sig alltså inte på – och har inte någon koppling till – att anläggningen utnyttjas av någon enskild medlem, utan sker för att samfällighetsföreningens medlemmar ska uppfylla sin gemensamma skyldighet att bidra till finansieringen av gemensamhetsanläggningen. De bidrag som uttaxeras kan därför inte anses utgöra ersättning för leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster från föreningen till medlemmarna. .
Högsta förvaltningsdomstolen, HFD 2024 ref. 11
Vad innebär domen i praktiken?
Domen bekräftar att uttaxering av bidrag i en samfällighetsförening normalt inte utgör momspliktig omsättning när uttaxeringen:
- sker som finansiering av gemensamma kostnader enligt andelstal, och
- saknar direkt koppling till en viss medlems faktiska nyttjande eller individuella konsumtion.
I praktiken innebär detta att samfällighetsföreningar som fördelar drift- och underhållskostnader för gemensamhetsanläggningar genom uttaxering enligt andelstal inte ska behandla dessa bidrag från medlemmarna som momspliktiga ersättningar.
Avgörandet tydliggör samtidigt att bedömningen kan bli en annan vid upplägg där ersättning tas ut som avgifter för utnyttjande av anläggningen eller där debiteringen i övrigt är knuten till individuell konsumtion.
