Skatteverket har i ett nytt ställningstagande klargjort hur transaktioner mellan Svenska kyrkans organisatoriska delar ska hanteras mervärdesskatterättsligt. Myndigheten bedömer att sådana transaktioner inte utgör beskattningsbara tillhandahållanden, eftersom det saknas ett rättsförhållande mellan självständiga parter i momsrättslig mening.
Ställningstagandet innebär ingen materiell förändring jämfört med tidigare praxis, men bekräftar och förtydligar hur självständighetsbedömningen ska göras enligt den nya mervärdesskattelagen som trädde i kraft 2023.
Bakgrund
Svenska kyrkan är organiserad som ett trossamfund med ett nationellt organ samt lokala och regionala enheter i form av församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift. De lokala och regionala enheterna är egna juridiska personer men ingår samtidigt som integrerade delar av den juridiska personen Svenska kyrkan.
Frågan som aktualiserats är hur transaktioner mellan dessa organisatoriska delar – exempelvis mellan ett stift och en församling – ska behandlas i momshänseende.
Som utgångspunkt kan såväl Svenska kyrkan som dess organisatoriska delar bedriva ekonomisk verksamhet och vara beskattningsbara personer i förhållande till tredje man. Avgörande är dock om de kan anses vara självständiga parter i relation till varandra.
Den rättsliga utgångspunkten
För att mervärdesskatt ska tas ut krävs att en beskattningsbar person tillhandahåller en vara eller tjänst mot ersättning. Det förutsätter ett rättsförhållande mellan två självständiga parter där det sker ett ömsesidigt utbyte av prestationer.
Avgörande är därför inte enbart om de organisatoriska delarna är egna juridiska personer, utan om de är självständiga i momsrättslig mening. Självständighetsbedömningen utgår från ekonomisk realitet snarare än från formell organisationsstruktur.
I praxis har domstolarna betonat att bedömningen ska ta sikte på om enheten agerar i eget namn, för egen räkning och på eget ansvar samt själv bär den ekonomiska risken för verksamheten. Dessa kriterier syftar till att fastställa om det faktiskt föreligger två självständiga ekonomiska aktörer eller om verksamheten i realiteten bedrivs inom samma rättssubjekt.
Skatteverkets bedömning
Skatteverket konstaterar att de organisatoriska delarna inom Svenska kyrkan visserligen är egna rättssubjekt, men att deras självständighet är begränsad i förhållande till trossamfundet som helhet.
Verksamheten i de organisatoriska delarna är beroende av rättssubjektet Svenska kyrkan, och det är Svenska kyrkan som ytterst bär den ekonomiska risken för verksamheten. De organisatoriska delarna kan inte förlora sin rättsliga ställning genom exempelvis konkurs eller likvidation på samma sätt som fristående juridiska personer.
Mot denna bakgrund anser Skatteverket att det saknas ett rättsförhållande mellan självständiga parter när transaktioner sker mellan exempelvis ett stift och en församling. Det föreligger därmed inte något tillhandahållande mot ersättning i mervärdesskatterättslig mening. Transaktionerna faller därför utanför mervärdesskattens tillämpningsområde och ska inte beskattas.
Inte ett undantag – utan avsaknad av beskattningsbar transaktion
Det är viktigt att framhålla att detta inte är fråga om ett särskilt undantag från skatteplikt. Bedömningen innebär i stället att det över huvud taget inte föreligger en beskattningsbar transaktion.
Skillnaden är principiellt betydelsefull. När det saknas ett rättsförhållande mellan självständiga parter uppkommer ingen momspliktig omsättning. Det är alltså inte fråga om momsfrihet, utan om att tillhandahållandet inte omfattas av mervärdesskattens tillämpningsområde.
När de organisatoriska delarna däremot ingår avtal med tredje man om ett ömsesidigt utbyte av prestationer omfattas sådana transaktioner av mervärdesskattelagen på sedvanligt sätt.
Även om de organisatoriska delarna i deras egenskap av juridiska personer inom Svenska kyrkan utgör enskilda rättssubjekt med egen rättshandlingsförmåga så är deras självständighet begränsad i förhållande till trossamfundet Svenska kyrkan. Verksamheten i de organisatoriska delarna är beroende av rättssubjektet Svenska kyrkan. Det är Svenska kyrkan som bär den ekonomiska risk som verksamheten i de organisatoriska delarna är förenad med. Enskilda organisatoriska delar av Svenska kyrkan kan inte förlora sin rättsliga ställning genom t.ex. konkurs eller likvidation.
Svenska kyrkans tillhandahållande till de organisatoriska delarna har inte skett i deras egenskap av egna juridiska personer utan tillhandahållandena har skett inom trossamfundet Svenska kyrkan.
Skatteverkets ställningstagande 2026-02-02, dnr 8-42478-2026
Den principiella betydelsen
Ställningstagandet tydliggör att civilrättslig status som juridisk person inte automatiskt medför självständighet i mervärdesskattehänseende. En enhet kan vara ett eget rättssubjekt och ändå sakna den ekonomiska självständighet som krävs för att utgöra en separat beskattningsbar person i relation till en annan del av samma organisation.
Bedömningen knyts i stället till ekonomisk realitet: vem bär den ekonomiska risken, vem ansvarar ytterst för verksamheten och finns det ett verkligt ömsesidigt utbyte mellan två oberoende aktörer?
Principen är inte begränsad till Svenska kyrkan. Samma resonemang kan aktualiseras i andra komplexa organisationsstrukturer där formellt självständiga enheter i praktiken är ekonomiskt integrerade och inte bär egen risk.
Kommentar
Ställningstagandet innebär ingen ny materiell rätt, men det tydliggör hur självständighetsbedömningen ska göras enligt den nya mervärdesskattelagen. Det klargör samtidigt att momsrätten följer den ekonomiska verkligheten – inte den formella organisationskartan.
För organisationer med flera organisatoriska nivåer understryker avgörandet vikten av att analysera om interna transaktioner verkligen sker mellan självständiga parter eller om de i realiteten är interna omfördelningar inom samma rättssubjekt.
En korrekt klassificering är avgörande, eftersom gränsen mellan intern omfördelning och beskattningsbar transaktion ytterst beror på graden av ekonomisk självständighet.
