Högsta förvaltningsdomstolen har i tre domar den 24 juni 2025 kommit fram till att omsättningsmetoden i EU:s momsdirektiv får användas för att fördela ingående moms på gemensamma kostnader i blandad verksamhet, även när kostnaderna delvis avser bostäder. Domstolen konstaterar att den svenska regeln om ”skälig grund” inte uppfyller EU-rättens krav på tydlighet och därför inte kan hindra enskilda från att tillämpa direktivets omsättningsbaserade metod.
Avgörandena innebär att fastighetsägare och bostadsrättsföreningar med både momspliktig lokaluthyrning och momsfri bostadsupplåtelse kan få högre avdrag för ingående moms än tidigare, och i många fall även möjlighet att begära omprövning bakåt i tiden.
Bakgrund
Enligt svensk rätt får moms bara dras av i den mån inköpen används för momspliktiga transaktioner. Om inköpen används i både momspliktig och momsfri verksamhet ska fördelningen ske efter ”skälig grund”. I praktiken har detta inneburit att man ofta använt yta som fördelningsnyckel – exempelvis andelen momspliktig yta delat med total yta i fastigheten.
EU:s momsdirektiv (artikel 174) anger dock att den avdragsgilla andelen i blandad verksamhet som huvudregel ska bestämmas utifrån omsättning. Medlemsstater får införa alternativa metoder, men de måste vara tydligt och korrekt införlivade i nationell lag.
I HFD 2023 ref. 45 konstaterade domstolen att den svenska bestämmelsen om ”skälig grund” inte uppfyller kraven på tydlighet och precision i EU-rätten. Därför kan enskilda direkt åberopa momsdirektivets bestämmelse och kräva att omsättning används som fördelningsgrund.
Efter domen från 2023 hävdade dock Skatteverket att omsättningsmetoden inte får användas när inköpen delvis omfattar stadigvarande bostäder, eftersom Sverige har ett särskilt avdragsförbud på området. De tre nya domarna prövar just den frågan.
De tre målen gällde ett fastighetsbolag och två bostadsrättsföreningar som bedrev blandad verksamhet med både bostäder och lokaler. I samtliga fall slog HFD fast: omsättningsmetoden får användas för gemensamma kostnader.
HFD:s bedömning
Domstolen konstaterar att den svenska bestämmelsen om uppdelning efter skälig grund inte uppfyller EU-rättens krav på tydlighet, precision och klarhet. Därmed kan artiklarna 173 och 174 i momsdirektivet åberopas med direkt effekt.
En beskattningsbar person kan alltså inte vägras att använda omsättningsmetoden för att beräkna avdragsgill andel av ingående moms på gemensamma kostnader, även om inköpen delvis avser bostäder som omfattas av det svenska avdragsförbudet.
HFD bemöter inte uttryckligen Skatteverkets invändning om att direkt effekt inte kan gälla när bostäder är inblandade. Men genom att fastställa förhandsbeskeden markerar domstolen tydligt att omsättningsmetoden gäller även i dessa fall.
Av rättsfallet framgår således att en enskild inte kan vägras att tillämpa den omsättningsbaserade beräkningsmetod som anges i artikel 174 i mervärdesskattedirektivet för att bestämma andelen avdragsgill ingående mervärdesskatt avseende gemensamma kostnader vid blandad verksamhet. Föreningen har alltså rätt att tillämpa denna metod i stället för reglerna i 13 kap. 29 § mervärdesskattelagen.
Högsta förvaltningsdomstolen i mål nr 7071-24
Vad betyder domarna i praktiken?
1. Högre momsavdrag i många fall
För fastigheter där den momspliktiga lokalomsättningen är hög i förhållande till lokalytan kan omsättningsmetoden leda till ett betydligt större avdragsutrymme än den traditionella ytfördelningen. Skillnaden blir särskilt märkbar vid ny-, till- och ombyggnationer, där gemensamma kostnader för exempelvis byggentreprenader, tekniska installationer och arkitekttjänster ofta uppgår till mycket stora belopp. I dessa situationer kan valet av metod påverka resultatet med flera miljoner kronor.
2. Möjlighet till omprövning bakåt
Fastighetsägare och bostadsrättsföreningar som historiskt använt ytfördelning som huvudmetod kan nu överväga att begära omprövning av redan inlämnade momsdeklarationer. I normalfallet kan sådana omprövningar göras sex år tillbaka i tiden, vilket innebär att betydande belopp kan återvinnas om omsättningsmetoden ger ett högre avdrag än tidigare beräkningar. Domarna öppnar därmed upp för en potentiell retroaktiv skatteförmån för aktörer som tidigare varit begränsade av Skatteverkets tolkning.
3. Metodval och dokumentation
Domarna innebär inte att ytfördelning som metod förbjuds eller blir obrukbar. Företag och föreningar kan fortfarande välja att använda yta som fördelningsgrund, men de kan inte längre nekas möjligheten att tillämpa omsättningsmetoden enligt direktivet. Det blir därför avgörande att varje aktör gör ett aktivt och medvetet metodval per kostnadstyp och dokumenterar sina fördelningsnycklar på ett strukturerat sätt för att stå väl rustad vid en eventuell revision.
4. Avdragsförbudet för bostäder kvarstår
Det svenska avdragsförbudet för stadigvarande bostäder gäller fortfarande. Kostnader som entydigt avser bostäder är därmed fortfarande inte avdragsgilla.
Kommentarer
Domarna innebär en tydlig förändring för fastighetssektorn och bekräftar att EU-rätten har företräde framför svensk lag när nationella regler inte införlivar direktivet tillräckligt tydligt. För fastighetsägare och bostadsrättsföreningar innebär detta att omsättningsmetoden i EU:s momsdirektiv kan användas med direkt effekt, även när inköpen delvis avser bostäder. Den svenska regeln om ”skälig grund” kan därmed inte längre hindra enskilda från att tillämpa omsättningsmetoden.
Praktiskt innebär det att aktörer i många fall kan få högre momsavdrag än tidigare, särskilt vid större projekt som ny-, till- och ombyggnationer. Det finns också en möjlighet att begära omprövning av historiska deklarationer, vilket kan leda till betydande återbetalningar.
