Skatterättsnämnden har i ett nyligen meddelat förhandsbesked fastställt att tillträde till föreläsningar om personlig utveckling och självledarskap inte omfattas av den reducerade skattesatsen som gäller för kulturella föreställningar. Tillhandahållandet ska i stället beskattas med normalskattesatsen, 25 procent.
Ärendet i korthet
Det aktuella ärendet rör ett bolag som tillhandahåller föreläsningar inför publik, där en föreläsare delar med sig av personliga livserfarenheter genom dramaturgi och humor. Bolaget bokar lokaler, marknadsför evenemangen och säljer biljetter till allmänheten. Frågan i förhandsbeskedet gällde om tillträdet till dessa föreläsningar omfattas av den reducerade skattesatsen för kulturella föreställningar.
Bolaget anförde att tillhandahållandet till sin karaktär utgör en föreställning som är jämförbar med exempelvis stand-up comedy, och att publiken efterfrågar en kulturell upplevelse som framkallar känsloreaktioner i form av skratt, applåder och eftertanke. Därmed borde tillhandahållandet omfattas av den reducerade skattesatsen.
Skatteverkets bedömning
Skatteverket motsatte sig bolagets tolkning. Enligt Skatteverket är tillhandahållandets huvudsakliga syfte att erbjuda kompetensutveckling. Föreläsningarna marknadsförs som verktyg för självledarskap och personlig utveckling, med fokus på att utveckla deltagarnas tankesätt. Trots att humoristiska inslag förekommer är det enligt myndigheten inte dessa som efterfrågas av en genomsnittlig konsument. Skatteverket menade därför att tillhandahållandet ska beskattas med normalskattesatsen.
Skatterättsnämndens prövning och bedömning
Skatterättsnämnden konstaterade att föreläsningarna till sin karaktär och sitt syfte skiljer sig från de föreställningar som enligt praxis anses omfattas av den reducerade skattesatsen. Nämnden betonade att föreläsningarna utgör tillhandahållanden inom området personlig utveckling och självledarskap, riktade till konsumenter som efterfrågar inspiration och motivation.
Vid sin prövning tog nämnden fasta på att den reducerade skattesatsen är avsedd för tillträde till kulturella föreställningar där syftet är att erbjuda en kulturupplevelse. Att en föreläsning kan presenteras i en form som påminner om exempelvis stand-up är inte tillräckligt för att tillhandahållandet ska anses ha den karaktär som krävs.
Nämnden bedömde därför att tillhandahållandet inte är att betrakta som en sådan annan liknande föreställning som omfattas av den reducerade skattesatsen. Föreläsningarna ansågs inte utgöra en del av det kulturområde som lagstiftningen syftar till att omfatta.
Av den inspelning som getts in och uppgifterna från Bolagets hemsida framgår att (…) håller föreläsningar inom personlig utveckling och självledarskap. Föreläsningarna riktar sig till dem som efterfrågar inspiration och motivation inom dessa ämnen. Enligt Skatterättsnämnden har föreläsningar av sådant slag en annan karaktär och ett annat syfte än de olika typer av föreställningar som räknas upp i 9 kap. 14 § 1 mervärdesskattelagen och kan därmed inte anses vara liknande. Föreläsningarna kan alltså inte anses tillhöra den del av kulturområdet för vilken den reducerade skattesatsen är avsedd att tillämpas.
Skatterättsnämnden – Dnr. 95-24/I
Principen om skatteneutralitet
Bolaget hade också anfört att en differentiering i skattesats skulle strida mot principen om skatteneutralitet, eftersom deras verksamhet bedrivs i direkt konkurrens med andra former av liveunderhållning. Skatterättsnämnden avfärdade detta med hänvisning till att tillhandahållandena skiljer sig åt i fråga om syfte och karaktär. Det ansågs därför inte strida mot skatteneutralitetsprincipen att tillämpa olika skattesatser på dessa tillhandahållanden.
Sammanfattning
Skatterättsnämnden slår fast att föreläsningar om personlig utveckling och självledarskap, även med scenisk form och humor, ska beskattas med 25 % och inte omfattas av den reducerade momssatsen för kulturella föreställningar. Avgörande är syftet – kompetensutveckling – och vad konsumenten förväntar sig, inte hur tillhandahållandet sker. Beskedet har överklagats till Högsta förvaltningsdomstolen som nu ska pröva om Skatterättsnämndens bedömning står sig.
