Skatterättsnämnden har i ett förhandsbesked bedömt att ett upplägg där en kommun tillhandahåller förmånscyklar till sina anställda mot bruttolöneavdrag utgör ett tillhandahållande av tjänster mot ersättning inom ramen för ekonomisk verksamhet. Kommunen ansågs därmed agera som beskattningsbar person, med följden att tillhandahållandet är momspliktigt. Förhandsbeskedet har överklagats, vilket innebär att den slutliga rättsliga bedömningen ännu inte är fastställd.
Avgörandet är av betydelse för arbetsgivare, både offentliga och privata, som erbjuder personalförmåner finansierade genom löneavdrag.
Bakgrund
Ärendet gällde en kommun som planerade att erbjuda sina anställda förmånscyklar. Upplägget innebar att kommunen skulle leasa cyklar från ett externt bolag och därefter göra cyklarna tillgängliga för de anställda. De anställda skulle i gengäld acceptera ett bruttolöneavdrag under avtalstiden.
Kommunen stod för administrationen av upplägget och ingick leasingavtalen i eget namn. Cyklarna skulle användas privat av de anställda, och bruttolöneavdraget var avsett att motsvara kommunens kostnader för leasing och administration. Frågan var om detta upplägg innebar att kommunen tillhandahöll en tjänst mot ersättning i mervärdesskattehänseende, och om kommunen därmed bedrev ekonomisk verksamhet.
Frågorna i ärendet och parternas inställning
Kommunen gjorde gällande att upplägget inte innebar någon ekonomisk verksamhet i mervärdesskattehänseende. Bruttolöneavdraget beskrevs som en justering av den anställdes lön och inte som ersättning för ett tillhandahållande. Kommunen framhöll att upplägget hade sin grund i arbetsgivarens personalpolitiska överväganden och därför inte kunde likställas med kommersiell verksamhet. Mot denna bakgrund ansåg kommunen att något momspliktigt tillhandahållande inte förelåg.
Skatteverket gjorde en motsatt bedömning och menade att det fanns ett direkt samband mellan bruttolöneavdraget och rätten att använda cykeln. Avdraget innebar enligt Skatteverket att den anställde avstod från en del av sin lön i utbyte mot en konkret förmån. Det förelåg därmed ett ömsesidigt utbyte av prestationer, där kommunen tillhandahöll en tjänst och den anställde erlade ersättning genom löneavstående.
Skatterättsnämndens bedömning
Skatterättsnämnden fann att upplägget innebar ett tillhandahållande mot ersättning. Genom bruttolöneavdraget avstod den anställde från en del av sin lön i utbyte mot rätten att använda cykeln. Detta löneavstående sågs som den anställdes motprestation och innebar enligt nämnden att det förelåg ett direkt samband mellan tillhandahållandet av cykeln och den ersättning som betalades.
Nämnden bedömde vidare att kommunen, genom detta upplägg, agerade inom ramen för ekonomisk verksamhet. Avgörande var att kommunen organiserade och administrerade ett fortlöpande erbjudande av förmånscyklar mot ersättning, och därmed tillhandahöll en tjänst på ett sätt som är jämförbart med hur motsvarande upplägg erbjuds av privata aktörer på marknaden. Bedömningen gjordes utifrån tillhandahållandets objektiva karaktär och inte utifrån kommunens interna motiv eller övergripande personalpolitiska syften.
Att upplägget samtidigt hade inslag av personalvård eller krävde administrativa åtgärder förändrade inte denna bedömning. Mot denna bakgrund ansågs kommunen tillhandahålla en momspliktig tjänst mot ersättning.
Enligt Skatterättsnämndens mening måste det därför även i detta fall anses föreligga ett direkt samband mellan Kommunens tillhandahållande av cyklar till dess anställda och den del av avtalad lön som de anställda måste avstå från såsom motprestation. Detta utgör ett specifikt avdrag som den anställde medger för att få förmånen. Fråga är alltså om ett tillhandahållande mot ersättning.
Skatterättsnämnden, dnr 28-24/I
Vad förhandsbeskedet innebär i praktiken
Förhandsbeskedet tydliggör att personalförmåner som finansieras genom bruttolöneavdrag inte per automatik faller utanför mervärdesskattesystemet. Avgörande är i stället om det finns ett direkt samband mellan löneavdraget och en konkret förmån som tillhandahålls den anställde.
Bedömningen innebär att arbetsgivare som erbjuder förmånscyklar – och potentiellt även andra personalförmåner såsom IT-utrustning, fordon eller mobilitetstjänster – behöver analysera om upplägget innebär ett momspliktigt tillhandahållande. Att syftet med förmånen är personalvård eller främja hållbarhet påverkar i sig inte den momsrättsliga bedömningen.
Förhandsbeskedet visar också att gränsdragningen mellan lönehantering och ersättning för en tjänst kan vara fin. När ett bruttolöneavdrag är direkt kopplat till rätten att använda en identifierbar förmån ökar risken för att upplägget bedöms som ekonomisk verksamhet i momshänseende. För offentliga arbetsgivare innebär beskedet en tydlig påminnelse om att även interna personalupplägg kan omfattas av mervärdesskatt.
Sammantaget ger förhandsbeskedet viktig vägledning, men aktualiserar samtidigt behovet av noggranna momsanalyser vid utformning av personalförmåner. Även mindre skillnader i hur ett upplägg är konstruerat kan få betydande konsekvenser för momsredovisning, avdragsrätt och den totala kostnadsbilden.
