HFD klargör momsfrågan – leverans av el och tillgång till laddnätverk är två separata tillhandahållanden

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har i ett nytt avgörande den 10 februari 2025 klargjort att leverans av el och tillgång till laddnätverk ska betraktas som två separata tillhandahållanden vid mervärdesbeskattningen.

Bakgrund

Digital Charging Solutions GmbH (DCS), ett tyskt bolag utan fast etablering i Sverige, erbjuder svenska elbilsägare tillgång till ett nätverk av laddstationer. DCS tillhandahåller både information om stationernas priser och tillgänglighet och verktyg för att planera resor och navigera till stationerna. Själva laddstationerna ägs och drivs av andra operatörer, med vilka DCS har avtal.

Användarna får ett kort eller en app för autentisering vid laddning. Operatörerna fakturerar DCS för den el som förbrukas, och DCS fakturerar i sin tur användarna månadsvis. Utöver elpriset tar DCS ut en fast abonnemangsavgift för tillgången till nätverket.

Frågan som ställdes i förhandsbeskedet var om detta ska ses som ett sammansatt tillhandahållande (en enda tjänst) eller om det handlar om två separata tillhandahållanden: elförsäljning och en abonnemangstjänst.

Skatterättsnämndens och Skatteverkets linje

Skatterättsnämnden och Skatteverket ansåg att det handlar om ett sammansatt tillhandahållande där elförsäljningen är den huvudsakliga och dominerande delen. Det skulle innebära att hela tillhandahållandet ses som en elleverans vid bedömningen av var moms ska redovisas.

EU-domstolen kopplas in

HFD vände sig till EU-domstolen för att få klarhet i hur transaktionen ska klassificeras enligt mervärdesskattedirektivet. EU-domstolen slog i sitt avgörande (C-60/23) fast att:

Laddning av elfordon är en leverans av el och därmed en leverans av vara.
Bolaget agerar som mellanhand i en kedjetransaktion och köper el från operatören i eget namn men för användarens räkning.

EU-domstolens tydliga besked: Två separata tillhandahållanden

En viktig del i EU-domstolens avgörande rör frågan om DCS tillhandahåller en samlad tjänst eller två separata tjänster. Domstolen slog fast att de båda delarna – elförsäljning och tillgång till nätverket – ska ses som separata tillhandahållanden.

Motiveringen är att abonnemangsavgiften debiteras separat och ska betalas även de månader då ingen elförbrukning sker. Det finns därför ingen ekonomisk eller funktionell koppling som motiverar att de två delarna behandlas som en sammanhållen tjänst. En sammanslagning skulle, enligt domstolen, strida mot den ekonomiska verkligheten.

Genom EU-domstolens dom står det klart att bolaget levererar el till
användarna av elfordon när de laddar fordonen i laddningsstationerna. Mot
bakgrund av EU-domstolens uttalanden i domen står det också klart att
bolagets tillhandahållande av tjänsten som ger tillgång till nätverket är ett separat tillhandahållande i förhållande till leveransen av el. Skatterätts-
nämndens förhandsbesked ska därmed ändras.
HFD, mål nr 2678-22

HFD:s slutsats och återförvisning

Med EU-domstolens avgörande i ryggen fastslog Högsta förvaltningsdomstolen att Digital Charging Solutions GmbH:s verksamhet i Sverige består av två separata tillhandahållanden:

En leverans av el (vara).
En tjänst som ger tillgång till laddnätverket.

Däremot har Skatterättsnämnden ännu inte tagit ställning till var dessa transaktioner ska anses vara gjorda – inom eller utom landet. HFD återförvisar därför målet till Skatterättsnämnden för fortsatt prövning i den delen.

Betydelse för branschen

Domen skapar viktig vägledning för elbilssektorn, särskilt för företag som erbjuder laddningstjänster över nationsgränser. Den bekräftar att affärsmodeller där abonnemangsavgifter och elförbrukning faktureras separat innebär att olika momshantering kan krävas för de två delarna.

Domen understryker också vikten av att korrekt klassificera transaktioner i en snabbt växande och regleringstung marknad där digitala tjänster och fysiska varor smälter samman.

Slutsats

HFD:s dom i mål 2678-22 visar hur central transaktionsklassificering är för mervärdesskatten. När digitala plattformar och fysiska leveranser kombineras krävs en noggrann analys för att avgöra om transaktioner ska ses som en eller flera tjänster. För företag inom elbilsladdning och andra abonnemangstjänster är detta en påminnelse om vikten av tydlig avtalshantering och noggrann momshantering.

FAQ – Vanliga frågor om laddning av elbilar och mervärdesskatt

1. Är laddning av en elbil en leverans av vara eller en tjänst i momshänseende?

Laddning av en elbil betraktas i momsrätten som leverans av el, vilket klassificeras som en leverans av vara. När elektricitet överförs till batteriet i ett elfordon får användaren rätt att konsumera den överförda energin, och el likställs därför med materiella tillgångar enligt mervärdesskattereglerna. EU-domstolen har klargjort att laddning av el vid en publik laddstation ska behandlas som leverans av el och därmed som en leverans av vara i mervärdesskattehänseende. Transaktionen betraktas därför inte som en tjänst i traditionell mening utan som en varuleverans.

2. Varför anses laddningstjänster ibland bestå av flera separata tillhandahållanden?

Vid momsbedömningen måste man avgöra om en transaktion består av ett sammansatt tillhandahållande eller flera separata tillhandahållanden. Om olika delar av ett erbjudande är ekonomiskt självständiga och kan efterfrågas var för sig kan de betraktas som separata tillhandahållanden. I fallet med elbilsladdning ansågs leveransen av el utgöra en transaktion medan tillgången till laddnätverket utgjorde en annan. En avgörande faktor var att användaren betalar en separat abonnemangsavgift för nätverkstjänsten oberoende av om någon el faktiskt förbrukas under perioden.

3. Vad menas med ett sammansatt tillhandahållande inom momsrätten?

Ett sammansatt tillhandahållande uppstår när flera prestationer är så nära kopplade till varandra att de ur kundens perspektiv utgör en enda ekonomisk transaktion. I sådana situationer måste man avgöra om någon del är den huvudsakliga prestationen och om övriga delar endast är underordnade denna. Ett tillhandahållande anses normalt underordnad om den endast är ett medel för att kunden ska kunna utnyttja huvudtjänsten. Om flera delar däremot har ett självständigt värde för kunden kan de betraktas som separata tillhandahållanden och behandlas var för sig i momshänseende.

4. Varför ansåg domstolen att laddnätverket är en separat tjänst?

Domstolen konstaterade att abonnemanget för tillgång till laddnätverket debiteras som en fast månadsavgift oberoende av hur mycket el som faktiskt förbrukas. Avgiften ska betalas även under månader då ingen laddning sker. Detta visar att tjänsten har ett eget ekonomiskt värde och inte enbart är ett hjälpmedel för att köpa el. Att behandla nätverkstjänsten och elleveransen som ett enda tillhandahållande skulle därför inte spegla den ekonomiska verkligheten i affärsmodellen.

5. Hur fungerar kedjetransaktioner vid laddning av elbilar?

Vid laddning via ett nätverk kan flera aktörer vara involverade i leveranskedjan. Operatören av laddstationen levererar först elen till den aktör som driver laddplattformen. Plattformen säljer därefter vidare elen till slutanvändaren. EU-domstolen har konstaterat att detta kan liknas vid ett kommissionsförhållande, där mellanhanden köper el i eget namn men för användarens räkning. Resultatet blir att en leverans anses ske i varje led i kedjan – först från operatören till plattformen och därefter från plattformen till användaren.

6. Hur påverkar klassificeringen av transaktioner momshanteringen?

Hur en transaktion klassificeras är avgörande för flera centrala momsfrågor. Klassificeringen påverkar bland annat beskattningsland, skattskyldighet och rapporteringsskyldigheter. Om en affärsmodell innehåller flera separata tillhandahållanden kan olika regler gälla för varje del. I fallet med laddning av elbilar kan leveransen av el behandlas som en varuleverans medan tillgången till laddnätverket behandlas som en tjänst. Detta kan innebära att olika bestämmelser i mervärdesskattedirektivet och nationell lagstiftning blir tillämpliga.

7. Varför skickade domstolen tillbaka målet till Skatterättsnämnden?

Högsta förvaltningsdomstolen fastställde att verksamheten består av två separata tillhandahållanden – leverans av el och en nätverkstjänst. Skatterättsnämnden hade däremot ännu inte prövat var dessa transaktioner ska anses vara gjorda ur ett momsperspektiv. Eftersom beskattningslandet kan påverkas av hur transaktionerna klassificeras behövde denna fråga prövas vidare. Mot denna bakgrund återförvisades målet till Skatterättsnämnden för fortsatt prövning.

8. Hur påverkar domen företag som erbjuder laddningstjänster?

Avgörandet har stor betydelse för företag inom elbilsladdning och digital mobilitet. Många affärsmodeller kombinerar plattformstjänster, abonnemang och fysisk energileverans. Domen visar att sådana erbjudanden ofta måste analyseras som flera separata transaktioner. Företag behöver därför säkerställa att deras avtal, prissättning och fakturering speglar den ekonomiska verkligheten. Om olika delar av tjänsten debiteras separat kan det krävas olika momshantering för varje del av erbjudandet.

9. Kan abonnemangsbaserade tjänster inom energisektorn påverkas av domen?

Ja, domen kan få betydelse även utanför elbilsladdning. Många moderna energitjänster bygger på kombinationer av digitala plattformar, abonnemangsmodeller och fysisk energiförbrukning. Om en abonnemangstjänst ger tillgång till ett system eller en plattform och debiteras oberoende av energiförbrukningen kan den anses vara en separat tjänst i momshänseende. Företag inom energiplattformar, smarta nät och mobilitetstjänster bör därför analysera sina affärsmodeller ur ett momsperspektiv.

10. Vad bör företag tänka på när de utformar laddningstjänster ur momssynpunkt?

Företag som erbjuder laddningstjänster bör analysera hur deras erbjudande är strukturerat och prissatt. Om olika delar av tjänsten – exempelvis energileverans och digitala plattformstjänster – har ett eget ekonomiskt värde kan de behöva behandlas som separata tillhandahållanden. Det är därför viktigt att avtalsvillkor, abonnemangsmodeller och fakturering speglar den faktiska affärsmodellen. En korrekt klassificering av transaktionerna är avgörande för att säkerställa rätt momsredovisning och minska risken för fel vid en skatterevision.

11. Hur avgör man om en transaktion ska betraktas som ett eller flera tillhandahållanden?

Bedömningen görs genom att analysera den ekonomiska verkligheten i transaktionen. I EU-domstolens praxis prövas särskilt om de olika delarna har ett självständigt värde för kunden eller om någon del endast är ett medel för att utnyttja en huvudtjänst. Om kunden betalar separat för olika komponenter, eller om en del av tjänsten kan användas även utan den andra, talar det för att det finns flera tillhandahållanden. Om delarna däremot är så nära sammanlänkade att de ur kundens perspektiv utgör en enda odelbar prestation behandlas de normalt som ett sammansatt tillhandahållande i momshänseende.

12. Varför är det viktigt att fastställa om elen levereras i flera led?

När en vara levereras genom flera aktörer i en transaktionskedja måste man avgöra vem som anses leverera varan i varje led. Vid laddning av elbilar kan exempelvis operatören av laddstationen leverera el till en plattform eller nätverksoperatör, som i sin tur säljer elen vidare till slutanvändaren. Detta påverkar bland annat momsredovisning, fakturering och eventuella registreringsskyldigheter i olika länder. I internationella situationer kan klassificeringen också avgöra i vilket land leveransen anses ske och därmed var moms ska redovisas.

13. Hur påverkar abonnemangsavgifter bedömningen i momsfrågor?

Abonnemangsavgifter kan vara en viktig indikator på att ett tillhandahållande är självständigt. Om en avgift tas ut regelbundet och ska betalas oberoende av faktisk konsumtion tyder det på att kunden köper en tjänst i sig, exempelvis tillgång till ett nätverk eller en digital plattform. I sådana situationer kan abonnemanget utgöra en separat tjänst i momshänseende. I laddstationsmålet var detta en avgörande omständighet eftersom abonnemangsavgiften skulle betalas även under månader då användaren inte laddade sitt fordon.

14. Kan samma affärsmodell behandlas olika i olika länder?

I vissa fall kan momshanteringen skilja sig mellan olika medlemsstater, särskilt när det gäller komplexa affärsmodeller som kombinerar digitala tjänster och leverans av varor. EU-domstolens praxis syftar till att säkerställa en enhetlig tolkning av mervärdesskattedirektivet, men frågor om exempelvis beskattningsland eller registreringsskyldighet kan fortfarande påverkas av nationella regler och administrativa tillämpningar. Företag som driver laddnätverk eller digitala mobilitetstjänster i flera länder behöver därför analysera hur deras tjänster ska klassificeras i varje jurisdiktion.

15. Vilken betydelse har domen för digitala plattformar i andra branscher?

Avgörandet är inte begränsat till elbilsladdning utan illustrerar en mer generell princip i momsrätten. När digitala plattformar kombinerar fysiska leveranser och digitala tjänster måste varje komponent analyseras utifrån sin egen funktion och ekonomiska betydelse. Samma problemställning kan uppstå i exempelvis mobilitetstjänster, energiplattformar, delningsekonomi och abonnemangsbaserade digitala tjänster. Domen visar att en digital tjänst – såsom tillgång till ett nätverk eller en plattform – kan utgöra ett självständigt tillhandahållande även när den är nära kopplad till leveransen av en vara.