Högsta förvaltningsdomstolen har i HFD 2024 not. 64 fastställt Skatterättsnämndens förhandsbesked om att den reducerade skattesatsen för tjänster inom idrottsområdet inte är tillämplig på en upplevelsebaserad verksamhet där deltagare i grupp löser både intellektuella och fysiska utmaningar. Domstolen fann att aktiviteten, vid en helhetsbedömning utifrån genomsnittskonsumentens uppfattning, huvudsakligen har karaktär av nöje snarare än idrottslig verksamhet eller fysisk träning. Avgörandet visar att förekomsten av fysiskt krävande moment i sig inte är tillräcklig för att reducerad moms ska vara tillämplig.
Domen ger viktig vägledning för gränsdragningen mellan idrottstjänster och nöjesverksamhet vid momsbedömningen, särskilt för företag som erbjuder upplevelsebaserade aktiviteter med inslag av fysisk ansträngning.
Bakgrund
Målet gällde ett bolag som drev en upplevelsebaserad verksamhet på en särskild anläggning, där deltagare erbjöds aktiviteten questing. Inträdet gav tillgång till anläggningen under en begränsad tid, antingen två eller fem timmar.
Aktiviteten bestod i att deltagare i lag om tre till fem personer skulle ta sig igenom ett antal banor, så kallade questar. Varje quest hade ett unikt tema och bestod av två eller tre rum med olika utmaningar. För varje rum krävdes att deltagarna klurade ut hur utmaningen skulle lösas inom en begränsad tid. Om de misslyckades fick de börja om från det första rummet. När samtliga utmaningar hade klarats erhöll deltagarna en stämpel.
Banorna var indelade i olika fysiska svårighetsgrader och samtliga deltagare var tvungna att vara fysiskt aktiva. De fysiska inslagen bestod bland annat av klättring, styrketräning, cykling, löpning och balansövningar. Den intellektuella delen av aktiviteten handlade om att deltagarna skulle förstå hur de fysiska momenten skulle genomföras för att klara utmaningarna.
Innan aktiviteten påbörjades fick deltagarna en genomgång av regler och säkerhet av en instruktör, som även kunde kontaktas under aktivitetens gång vid behov.
Frågan i målet
Bolaget ansökte om förhandsbesked för att få klarhet i om entréavgiften till anläggningen omfattades av den reducerade skattesatsen för tjänster inom idrottsområdet.
Bolaget gjorde gällande att verksamheten utgjorde idrottslig verksamhet eftersom deltagarna utförde fysiskt krävande moment som tränade styrka, balans och uthållighet. Enligt bolaget var den fysiska delen inte underordnad och aktiviteten borde därför omfattas av reducerad moms.
Skatteverket ansåg att verksamheten huvudsakligen präglas av samarbete, problemlösning och upplevelse, snarare än av idrottslig eller fysisk träning i momsrättslig mening. Skatterättsnämnden delade Skatteverkets bedömning och fann att den reducerade skattesatsen inte var tillämplig på entréavgiften.
Högsta förvaltningsdomstolens bedömning
Domstolens bedömning tar sin utgångspunkt i att fysisk aktivitet i sig inte är tillräcklig för att en tjänst ska anses utgöra idrottslig verksamhet i momsrättslig mening. För att den reducerade skattesatsen ska vara tillämplig krävs att aktiviteten, vid en helhetsbedömning, kan anses utgöra idrottslig verksamhet eller fysisk träning.
Högsta förvaltningsdomstolen framhöll att bedömningen ska göras utifrån genomsnittskonsumentens uppfattning och med beaktande av objektiva omständigheter. Särskild vikt ska fästas vid hur anläggningen är utformad och vilket ändamål den i huvudsak tjänar.
Mot bakgrund av de uppgifter som lämnats fann domstolen att verksamheten huvudsakligen kan karaktäriseras som nöje snarare än idrottslig verksamhet eller fysisk träning. Att aktiviteten innehåller inslag av fysisk ansträngning förändrade inte denna bedömning. Högsta förvaltningsdomstolen fastställde därmed Skatterättsnämndens förhandsbesked.
Bolaget har i sin ansökan om förhandsbesked gett en allmän beskrivning av vad aktiviteten benämnd questing går ut på och har också mer ingående beskrivit ett antal specifika moment som ingår i aktiviteten. Utifrån förutsättningarna och beskrivningarna finner Högsta förvaltnings-domstolen vid en helhetsbedömning att aktiviteten utifrån en genom-snittlig konsuments uppfattning huvudsakligen kan karaktäriseras som nöje snarare än idrottslig eller fysisk träning.
Högsta förvaltningsdomstolen, HFD 2024 not. 64
Praktiska konsekvenser
Domen bekräftar att tillämpningen av reducerad moms för idrottstjänster är restriktiv. Även verksamheter som innehåller tydliga och ibland krävande fysiska moment kan falla utanför om helhetsintrycket är att verksamheten främst syftar till upplevelse, samarbete eller nöje.
För företag inom upplevelse- och aktivitetsbranschen innebär avgörandet att den momsmässiga bedömningen inte bör baseras enbart på graden av fysisk ansträngning. Avgörande är i stället hur verksamheten uppfattas av den genomsnittlige konsumenten och vilket syfte som framstår som dominerande.
Domen understryker även vikten av att analysera momsfrågan redan vid utformningen av verksamhetens upplägg, snarare än att utgå från hur fysiskt krävande aktiviteten upplevs av deltagarna.
