Högsta förvaltningsdomstolen har prövat om ett tillhandahållande som innebär att kunder ges möjlighet att cykla dressincykel på ett nedlagt järnvägsspår omfattas av reducerad mervärdesskatt. Domstolen fann att så inte var fallet. Tillhandahållandet ansågs varken utgöra personbefordran, idrottstjänst eller museiverksamhet, varför skattesatsen om 25 procent var tillämplig.
Avgörandet är av betydelse för aktörer inom upplevelsebranschen vid gränsdragningen mellan rekreationsaktiviteter och sådana tjänster som kan omfattas av reducerad skattesats.
Bakgrund
Ett bolag tillhandahöll en tjänst där kunder, mot ett fast pris, fick tillgång till en dressincykel som kunde användas under ett pass om fyra timmar. En person i sällskapet förde dressinen framåt genom att trampa på pedalerna, medan medföljande kunde sitta på en bänk. Dressinen användes på ett cirka åtta kilometer långt spår som bolaget arrenderade och underhöll. Spåret hade en stigning om cirka 40 höjdmeter mellan lägsta och högsta punkt. Dressincykeln hämtades och lämnades på samma plats.
Bolaget ansökte om förhandsbesked hos Skatterättsnämnden och gjorde gällande att tillhandahållandet skulle omfattas av reducerad moms, antingen som personbefordran, idrottstjänst eller museiverksamhet. Skatterättsnämnden fann att ingen av dessa grunder var tillämplig och avslog därmed yrkandet om reducerad skattesats.
Frågan i målet
Frågan var om reducerad skattesats skulle tillämpas på tillhandahållandet av dressincykling, antingen som
- personbefordran,
- tjänst inom idrottsområdet, eller
- anordnande i museiverksamhet av utställningar för allmänheten.
Högsta förvaltningsdomstolens bedömning
Personbefordran
HFD konstaterade att tillhandahållandet bestod i att kunden, eller en mindre grupp kunder, under en viss tid fick tillgång till ett fordon som kunden själv använde för att ombesörja transporten. Tillhandahållandet bedömdes därför inte som personbefordran, utan som uthyrning av fordon. Reducerad moms på denna grund kunde därmed inte komma i fråga.
Idrottstjänst
Den fysiska aktivitet som förekom bestod i att föra dressinen framåt genom att trampa på pedalerna. HFD fann att aktiviteten saknade prestations- och tävlingsmoment. Även om den kunde vara ansträngande ansågs den inte utgöra idrottslig verksamhet eller fysisk träning i mervärdesskattehänseende, utan karaktäriserades som nöje och rekreation. Den reducerade skattesatsen för idrottstjänster var därför inte tillämplig.
Museiverksamhet
HFD konstaterade vidare att verksamheten i huvudsak bestod i att järnvägsspåret och fordonen användes för dressincykling, där kunden under färden kunde uppleva omgivningen. Mot denna bakgrund ansågs tillhandahållandet inte utgöra ett anordnande i museiverksamhet av utställningar för allmänheten. Reducerad moms kunde därför inte heller tillämpas på denna grund.
HFD fastställde därmed Skatterättsnämndens förhandsbesked.
Den fysiska aktivitet som en kund ägnar sig åt är att framföra en cykel genom att trampa på pedalerna. Aktiviteten, som saknar prestations- och tävlingsmoment, kan visserligen vara ansträngande men kan inte anses utgöra idrottslig eller fysisk träning. Den kan därför karaktäriseras som nöje och rekreation snarare än idrottslig eller fysisk träning. Den reducerade skattesats som gäller för tjänster inom idrottsområdet är alltså inte tillämplig..
Högsta förvaltningsdomstolen, HFD 2023 not. 44
Vad innebär avgörandet i praktiken?
Avgörandet klargör att dressincykling i den aktuella utformningen ska behandlas som en rekreations- och upplevelsetjänst och därmed beskattas med 25 procent moms. Att tjänsten innefattar fysisk aktivitet är inte tillräckligt för att reducerad moms ska kunna tillämpas.
För aktörer i upplevelsesektorn tydliggör domen att bedömningen i första hand tar sikte på vad som faktiskt tillhandahålls:
- Om kunden själv ombesörjer transporten genom att använda fordonet talar det för att tillhandahållandet ska bedömas som uthyrning snarare än personbefordran.
- Om aktiviteten saknar tydligt inslag av idrottslig verksamhet eller fysisk träning i mervärdesskattehänseende talar det för att tjänsten faller utanför idrottsområdet.
- Om tillhandahållandet i huvudsak består i en upplevelse utan utställning eller förevisning inom museiverksamhet talar det mot reducerad skattesats på den grunden.
Domen ligger i linje med tidigare praxis där reducerad skattesats för idrottstjänster reserverats för aktiviteter som kan kvalificeras som idrottslig verksamhet eller fysisk träning, och där rena nöjes- och rekreationsinslag inte ansetts tillräckliga. Domen visar även att grunden personbefordran förutsätter att leverantören faktiskt ombesörjer transporten, samt att museiverksamhet kräver ett tydligt inslag av utställning eller förevisning i den mening som följer av rättspraxis.
